Sexuella övergrepp

Om någon gör något sexuellt med dig fast du inte vill eller är med på det, är det ett sexuellt övergrepp och olagligt. Den som gör ett sexuellt övergrepp mot någon kan vara en vuxen, ett barn eller en tonåring.

Vad är ett sexuellt övergrepp?

Övergreppet kan vara fysiskt, det vill säga att det sker med ens kropp. Men det kan också ske sexuella övergrepp som inte är fysiska. Exempel på det är om du tvingas titta på eller ta på någons könsorgan eller tvingas titta på när någon gör något sexuellt.

Att bli tvingad eller utpressad till att visa sin egen kropp eller göra sexuella saker på sig själv, är också ett sexuellt övergrepp. Sådant kan ske både på nätet och i verkliga livet. Det kan också vara att någon fotograferar, filmar eller smygtittar på barn och ungdomar som duschar eller byter kläder. Eller att någon tvingar dig att titta på porr via filmer, bilder på internet eller i tidningar.

Med ”fysiskt övergrepp” menas att någon tar på kroppens privata delar, till exempel könsorganet, rumpan eller brösten. Det kan också handla om sex i olika former: exempelvis samlag, munsex eller analsex.

Sexuella övergrepp är tyvärr vanligare än vad många kanske tror. Undersökningar visar att en av fyra unga under 18 år har sagt att de varit med om ett sexuellt övergrepp. Det vanligaste är att den som gör det sexuella övergreppet är någon man känner, exempelvis en pojk- eller flickvän, förälder, syskon, annan släkting, lärare, tränare eller jämnårig bekant. Men det kan också ske av någon okänd.

Du väljer inte hur du ska reagera

Det är vanligt att inte skrika eller slåss när ett sexuellt övergrepp sker. Ofta är det något du inte väljer medvetet. Hjärnan bestämmer att du ska vara stilla – som ett slags skydd mot det som händer. Efteråt kanske du tänker att du borde ha protesterat mer. Men övergreppet har skett mot din vilja, även om du inte har skrikit eller kämpat emot. Vi väljer inte hur vi reagerar när vi blir utsatta för övergrepp.

Att utsätta någon för sexuella övergrepp är ett brott

Alla sexuella handlingar som en person gör mot någon annans vilja är olagliga. Enligt lagen ska sex vara frivilligt, och det betyder att en person har uttryckt ett ja till en sexuell handling med ord eller kroppsspråk. Det krävs alltså ett aktivt samtycke. Om du är under 15 år får ingen person som är 15 år eller äldre göra något sexuellt med dig, även om du själv vill det eller har tagit initiativet.

Samtycke

När en person ska ha sex med någon behövs samtycke. Samtycke betyder att alla vill. Ett ja eller ett nej kan sägas med ord. Det kan också uttryckas med kroppen.

Om någon är osäker på vad personen vill så ska den alltid fråga. Om en person tjatar, tvingar eller övertalar någon att ha sex så har den inte fått samtycke även om personen till slut säger ja. Även om du har sagt ja en gång och då gett ditt samtycke så går det bra att säga nej en annan gång. Även under samma tillfälle så kan du säga ja till en viss sexuell handling, men nej till en annan typ av sex och då måste det respekteras. Det är därför viktigt att fråga vid varje ny situation om personen är okej och vill fortsätta. Alla har en skyldighet att ta reda på vad den andra personen vill eller inte vill göra.

Få stöd och hjälp

Om du har blivit utsatt för sexuella övergrepp finns hjälp och stöd att få. Du behöver bearbeta det som har hänt och se till så att du har bra stöd i vardagen. Det kan kännas svårt att berätta om det du har varit med om. Du är kanske orolig för vad som ska hända med förövaren och dig själv när du berättar. Det är också vanligt att känna känslor som rädsla, skam och skuld, och det kan därför vara svårt att prata om det som har hänt. Oavsett vilka känslor du har så är det alltid förövaren som bär ansvaret. Det är bra att våga berätta för då kan du få hjälp.

Viktigt att våga berätta

Om du har försökt berätta, men ändå inte fått hjälp, kan det kännas svårt att försöka igen. Tyvärr är inte alla alltid så bra på att lyssna, så det kan behövas flera försök.

När du ska söka hjälp är det bra att börja prata med en vuxen du litar på. Det kan till exempel vara en förälder, en mor- eller farförälder, en kompis förälder, en lärare, skolkurator, skolpsykolog eller skolsköterska. De kan hjälpa dig att få ytterligare stöd, till exempel hjälp med att vända sig till BUP eller socialtjänsten. Som ung kan du också själv ta kontakt med socialtjänsten, BUP eller en ungdomsmottagning om du vill.

Om det känns svårt att berätta kan ett första steg vara att prata eller chatta anonymt med någon. Tjejzonen, Killar.se och Bris chattar med barn och unga vissa dagar och tider.

Vart vänder jag mig akut?

Inom Stockholms län finns en särskild akutmottagning på Södersjukhuset för våldtagna över 13 år. Alla kan söka sig dit, oavsett könsidentitet, könsuttryck eller sexuell läggning. Till den akutmottagningen kan du vända dig om du nyligen blivit utsatt för sexuella övergrepp. Då gör de en läkarundersökning både för att säkra bevis och för att se om du har skador som du behöver få hjälp med. Senare kan du ta ställning till om du vill polisanmäla händelsen eller inte. Du kan även få krisstöd av BUP där.

Vad händer när jag har berättat?

När du har tagit steget att berätta om sexuella övergrepp kan du få stöd och hjälp med att bearbeta det som har hänt. Vi på BUP kan ge stöd och behandling. Även föräldrar kan få ett sådant stöd.

De flesta familjer behöver extra stöd i sin kris när sexuella övergrepp upptäcks. På BUP bedömer vi bland annat om den som blivit utsatt behöver någon form av behandling. Behandlingen bygger framför allt på samtal och kan vara individuell, rikta sig till hela familjen eller vara i grupp tillsammans med andra ungdomar som har varit med om liknande händelser.

Har du utsatts för sexuella övergrepp kan du behöva olika saker för att kunna må bättre och känna dig trygg. För vissa betyder det att de kan behöva förändra vem de bor med eller vilka personer de träffar. Det är socialtjänsten som har ansvar för att skydda barn och ungdomar som far illa på olika sätt. Om du bor med en förälder som utsätter dig för sexuella övergrepp måste vi på BUP, liksom alla som i sitt yrke får veta det, göra en anmälan till socialtjänsten. Vi har anmälningsplikt. Men oftast gör vi det efter att vi har pratat med barnet eller tonåringen som har kontakt med BUP först så att de vet om att vi tänker göra det.

Efter att socialtjänsten får en anmälan så brukar de ta kontakt och hjälpa familjen att reda ut vad som hänt och vad som måste göras för att ändra på situationen. Om övergreppen pågår i hemmet får förövaren flytta ut från familjen en tid. Ibland får den som blir utsatt bo tillfälligt på ett jourhem eller en annan typ av boende. Under tiden gör socialtjänsten en mer grundlig utredning av familjen. Det viktigaste är att du är skyddad och att det inte händer fler gånger.

Du har alltid rätt att polisanmäla om du har utsatts för ett sexuellt övergrepp. Om du inte orkar eller vågar göra anmälan själv, kan du få hjälp med det av oss på BUP, socialtjänsten, skolpersonalen eller en annan vuxen. 

Det kan hända att den som är utsatt inte vill polisanmäla. Enligt lagen har både vi på BUP, socialtjänsten och skolpersonal rätt att anmäla misstanke om sexuella övergrepp till polisen. Men på BUP brukar vi ta hänsyn till vad unga själva vill och vad som är bäst för den personen innan en anmälan görs.

Kan BUP polisanmäla brott?

Om en patient berättar för oss att hen gjort sig skyldig till ett brott så måste vi inte polisanmäla det. Men vi måste polisanmäla om vi får veta att någon planerar att utföra ett mycket allvarligt brott.

Vi har enligt lagen rätt att göra en polisanmälan om brottet är så allvarligt att det kan ge minst ett års fängelse. När det gäller brott som ett barn eller ungdom under 18 år har råkat ut för och det rör sig om brott mot liv och hälsa, frihetsberövande, sexualbrott eller könsstympning har vi rätt att göra en polisanmälan.

Frågan om vi polisanmäler ett misstänkt brott har att göra med vad den som är utsatt själv vill, vad som blir bäst för hen och vad det är för slags brott. Läs mer om vad som händer efter en polisanmälan här.