Det finns inget enkelt svar på den frågan. Om du känner dig orolig för dig själv eller ditt barn är det bra att försöka prata med någon om det. Vad säger vänner och släkt? Vad säger personalen på förskola/skola? Är de också oroliga? Vilket stöd kan de erbjuda?
Hur länge har problemen funnits?
Vilka saker har ni provat för att få det att fungera bättre? Går det att förstå det problematiska utifrån något som hänt? Kanske kan ni tillsammans hitta en lösning.
Ibland hjälper det inte att prata på egen hand, det bara låser sig. En negativ spiral av oro och konflikter kan uppstå som är svår att bryta. Både barn och föräldrar kan börja känna en förtvivlan över att inte hitta några lösningar. I ett sådant läge kan det vara bra att vända sig till BUP. När oron inte ger med sig eller vardagen inte längre fungerar är det definitivt dags att ta kontakt med oss.
Du kan ringa och rådgöra med oss. Många mottagningar har särskilda tider då du kan få prata direkt med en behandlare. Vi kan tillsammans bedöma om ditt problem är sådant att vi inom barn- och ungdomspsykiatrin kan vara till hjälp, eller om det finns någon annan verksamhet som kan ge bättre stöd, t.ex. skolhälsovården, socialtjänsten, familjerådgivningen eller ungdomsmottagningen.